Den första exkursionen gick till Susa Valley en dalgång i den italienska delen av alperna. Här träffade vi våra värdar med medhavande tolk, i foten av bergen. Vi började vår vandring upp för berget medans vi kollade på lärkbestånden som sträckte sig mot himlen. Just detta område vi besökte hade en bonitet som vi nästan skulle klassa som impediment här hemma. Vi fick höra hur förvaltningen av detta område bedrevs och man kan säga att det liknade en allmänning. Det var statligt anställda förvaltare som skötte området som innehöll både produktionsområden och reservat. De byar som tillhörde allmänningen fick hämta veden till sina hus för uppvärmning. Det utgjordes av träd som vält, inte skulle bli någon produktion eller markerats ut av förvaltarna. Avverkningarna i området gjordes endast för han och med hjälp av jordbrukstraktor. Den största avverkningen i området gjordes under 70-talet och var på hela 6 hektar, vilket kan låta lite i våra öron. Idag är det bara lagligt att göra luckor i bestånden och slutavverkning är där med förbjudet i Italien. Anledningen till att man inte får skapa stora öppna ytor är främst att skogen fungerar som skydd mot ras och laviner. Dagen avslutades tidigt och många passade på att vara kulturella och besökte byns kyrka, andra tog en öl på hotellet och några nöjde sig med att sola.
